Våren 2008 finns det inte mycket positivt att nämna; det var en jobbig period i mitt liv som jag inte har någon större lust att gå in på. Jag anser att det inte finns någon mening med att fördjupa sig i det nu, utan att det är bättre att leva i nuet istället.
Jag gick sista året i musikprofil på Wieselgrensskolan. Trivdes otroligt bra på den skolan, med härliga människor och med sången, som är ett av mina största intressen, i centrum.
Sommaren tillbringades i min sommarstuga i Båstad, Helsingborg, Stockholm och på språkresa på Franska Rivieran, närmare bestämt i Nice. De stunder jag mådde bra hade jag väldigt trevligt, träffade mycket nytt folk, både från Sverige och utlandet, och kände Mellanhavets vågor skölja över mig. I slutet av sommaren tog jag av min tandställning efter att ha levt med den dygnet runt i 15 månader. Det var så mycket mer än att bara bli av med en räls; det var som att öppna en dörr till något nytt och jag kände att jag faktiskt vågade le igen. Jag var med om mycket denna sommar, både tråkiga och roliga saker som gett mig minnen och erfarenheter för livet.

Hösten kom allt närmre och efter många om och med tog jag beslutet att börja på Procitivas privata gymnasium i Helsingborg. Det lär jag aldrig ångra, då jag från och med skolstarten ständigt haft ett leende på läpparna. Jag har träffat människor som jag så länge saknat i mitt liv; härliga, unika och spontana vänner och lärare som nuförtiden gör min vardag till en fest.
Jag måste pointera att föregående mening absolut inte var meningen att låta nervärderande mot mina gamla vänner! Åh nej, jag njuter fortfarande av att ha kontakten med dem alla, och trots att vi har splittrats och går på olika skolor lyckas vi hålla kontakten förvånansvärt bra.
Ronja är en av de tjejer jag lärde känna i sjuan. Vi har gått igenom mycket båda två, och stöttat varandra på vägen. Hon är den jag ringer först av alla, vare sig det är för att gråta eller skratta. Trots att vi går på olika skolor träffas vi flera gånger i veckan. Hon är min bästa vän och det finns inget bättre än att sitta timvis och snacka med henne med en kopp te mellan händerna.
Vintern bara svischade förbi! Med mycket plugg att göra, bloggande och fikastunder i snö-regnet lyckades den gråa årstiden gå förbi med en väldig fart. Helt plötsligt var det julavslutning och jag sjöng solo inför hela skolan, vilket jag såhär i efterhand knappt kommer ihåg att jag gjorde på grund av adrenalinkicken jag hade.
Jag måste pointera att föregående mening absolut inte var meningen att låta nervärderande mot mina gamla vänner! Åh nej, jag njuter fortfarande av att ha kontakten med dem alla, och trots att vi har splittrats och går på olika skolor lyckas vi hålla kontakten förvånansvärt bra.
Ronja är en av de tjejer jag lärde känna i sjuan. Vi har gått igenom mycket båda två, och stöttat varandra på vägen. Hon är den jag ringer först av alla, vare sig det är för att gråta eller skratta. Trots att vi går på olika skolor träffas vi flera gånger i veckan. Hon är min bästa vän och det finns inget bättre än att sitta timvis och snacka med henne med en kopp te mellan händerna.
Vintern bara svischade förbi! Med mycket plugg att göra, bloggande och fikastunder i snö-regnet lyckades den gråa årstiden gå förbi med en väldig fart. Helt plötsligt var det julavslutning och jag sjöng solo inför hela skolan, vilket jag såhär i efterhand knappt kommer ihåg att jag gjorde på grund av adrenalinkicken jag hade.
Nu sitter jag här; julen är passé och det nya året är serverat på silverfat. Jag njuter av livet och kan helt enkelt inget annat än att se framemot 2009 och se vad det har på menyn att erbjuda.
(skulle egentligen vara mycket fler bilder, men min kära blogg håller inte med om det..Får se om det går att lägga in fler senare..)
2 kommentarer:
Okej, kan vi inte summera musikåret 2008 också
planer för 09?
Skicka en kommentar