”God morgon!”
Jag ligger under täcket i mitt nystädade rum. Det är helt nedsläckt, med endast fyra stearinljus som brinner i fönsterkarmen. Låg och blundade och råkade visst somna en stund. Måste nog göra en kopp thé för att återställa mig och komma på bana igen..
Jag har upptäckt en sak; jag har börjat analysera och utvärdera mitt vardag som Carrie Bradshaw i Sex and the City. Det är smått komiskt, nästan patetiskt..
Om jag tänker en på en sak, så tänker inte jag den som en ”vanlig” tanke numera, utan mer som ett stycke ur ett kapitel av något slag. Jag har gått från att tänka påståenden, till att ifrågasätta olika saker och värderingar i mitt huvud. Jag är nog bara inne i en extrem SATC-fas.. eller?
(haha, ser ni? Jag ifrågasätter mig själv)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar